Peter forskar efter sätt att göra maten mindre skadlig för njursjuka.
I en av Glasgows välbärgade stadsdelar uppgår medellivslängden bland männen till 84 år. Några kilometer därifrån, i stadsdelen Calton, lever genomsnittsmannen bara i 54 år. Nu tror sig forskare i Glasgow ha hittat en viktig orsak till skillnaden, något som även Peter Stenvinkel, professor i njurmedicin vid Karolinska Institutet, har intresserat sig för.
Vilken är den troligaste orsaken?
– Calton är en stadsdel med många fattiga invånare. Det speglas bland annat i deras matvanor som till stor del består av färdigmat, det vill säga billig processad mat som ofta innehåller tillsatser av fosfater. Fosfat är ett livsviktigt grundämne som behövs för att vi ska kunna upprätthålla normala kroppsfunktioner. Fosfat blir däremot farligt när halterna blir för höga.
På vilket sätt blir ett högt intag farligt för kroppen?
– Djurförsök visar att ett högt fosfatintag påskyndar åldrandeprocessen, särskilt i kärlen. Höga halter bidrar till att blodkärlen blir stela, vilket ökar risken för exempelvis stroke och hjärtinfarkt. Är du dessutom njursjuk spelar det ännu större roll eftersom nedsatt njurfunktion medför försämrad förmåga att utsöndra fosfat.
Hur mycket fosfor är hälsosamt för kroppen?
– Får du i dig mer än 1 400 mg fosfor/dygn löper du enligt en amerikansk undersökning ökad risk att dö i förtid. Den gränsen har genomsnittsmannen redan passerat i Sverige. Enligt Livsmedelsverkets kostundersökning ligger snittintaget på 1 242 mg för kvinnor och 1 541 för män. Tillhör du en av de cirka 1 miljon svenskar med påverkad njurfunktion bör du vara extra försiktig med fosfattillsatser i födan. Redan vid måttlig nedsättning av njurfunktionen påverkas hormoner som sköter njurens hantering av fosfat.
Vilka livsmedel bör man se upp med?
– Ägg, mjölk, kött, fisk, nötter och baljväxter är rika på fosfater. Men eftersom fosfaterna i naturliga livsmedel förekommer i organisk form, absorberar tarmen mindre än 50 procent av detta fosfat. När fosfaterna istället tillförs maten via olika tillsatser förekommer de istället i oorganisk form, vilken absorberas till 100 procent i tarmen.
De oorganiska fosfaterna finns ofta i frusen färdigmat, läskedrycker, processade charkvaror och konserverade soppor för att förhöja smaken, förbättra konsistensen eller förlänga hållbarheten. Vill man vara säker på att inte få i sig för mycket, bör man vara uppmärksam på vissa E-tillsatser (nästan ha med sig ett förstoringsglas till affären) eller laga maten från grunden. Men som vi ser i exemplet från Glasgow är det mycket en kostnadsfråga. Att äta nyttigt kostar mer – en studie från USA visar att matprodukter med fosfortillsatser är cirka 2 dollar billigare per dag än mat utan tillsatser.
Vad mer bör man vara försiktig med?
– Fruktos som finns i exempelvis läsk. Fruktos skapar en hungerreaktion som lurar kroppen att vilja äta mer än vi behöver, vilket kan leda till fetma och diabetes typ 2. Sannolikt bidrar fruktos även till en låggradig inflammation i kroppen som snabbar på åldrandet och ökar risken för fetma och diabetes.
Finns inte fruktos i frukt och bär?
– Jo, och har du exempelvis utvecklat diabetes typ-2 bör du vara försiktig med allt som innehåller socker. Men eftersom frukt och bär samtidigt innehåller C-vitamin, anser man att detta motverka den negativa effekten av fruktoset. Nya studier visar att negativa effekter av fruktos kan motverkas genom ökat intag av vatten, vitamin C och läkemedel som minskar nivåerna av urinsyra.
Vad är din forskning inriktad på?
– Vi studerar sambanden mellan höga fosfater, låggradig inflammation och för tidigt åldrande i kärlen med förhoppningen är att hitta nya substanser som kan motverka de negativa processerna. Forskningen sker på blodkärl från njursjuka patienter som sedan studeras ex vivo, det vill säga utanför kroppen. Vi försöker också lära oss från naturen, genom så kallad bioinspirerad forskning, hur djur såsom björnar äter, eftersom de lever länge och/eller är skyddade mot njursvikt. På så sätt kan vi undersöka hur ätvanor påverkar risker vid kronisk njursjukdom.
Finns det några naturliga livsmedel som motverkar den låggradiga inflammationen?
– Absolut, även om det inte är klarlagt i vilka doser de behöver intas. Till de anti-inflammatoriska livsmedlen hör blåbär, tomater, broccoli, ingefära, gurkmeja och grönt te.
Anti-inflammatoriska dieter ser även ut att ha god effekt på tarmfloran. Många av de farliga toxinerna bildas just i tarmen och när njurarna börjar fallera, anfaller toxinerna med ökad inflammation som resultat. Probiotika och synbiotika kan ha god effekt, men fortfarande saknas större studier på effekterna av dessa vid kronisk njursjukdom. Rekommendationen blir därför att undvika extra fosfat (se E-tillsatser nedan), minska intaget av läskedrycker och samtidigt inta mycket frukt och grönsaker. Aktuell forskning visar att det är viktigt att försöka upprätthålla en god tarmflora. Har man en avancerad njursvikt bör man dock alltid diskutera kostförändringar med sin läkare, eftersom frukt och grönsaker kan innehålla stora mängder kalium.
E-tillsatser med fosfor
- E 338 Fosforsyra (antioxidationsmedel)
- E 339 Natriumfosfater (antioxidationsmedel)
- E 340 Kaliumfosfater (antioxidationsmedel)
- E 343 Magnesiumfosfater (antioxidationsmedel)
- E 442 Ammoniumfosfatider (emulgerings-, stabiliserings-, förtjocknings- och geleringsmedel)
- E 450 Difosfater (emulgerings-, stabiliserings-, förtjocknings- och geleringsmedel)
- E 451 Trifosfater (mulgerings-, stabiliserings-, förtjocknings- och geleringsmedel)
- E 452 Polyfosfater (emulgerings-, stabiliserings-, förtjocknings- och geleringsmedel)