Ökat intresse för njurforskning på AstraZeneca och i världen.

Anna Björnson Granqvist, arbetar som njurforskare vid AstraZeneca i Göteborg sedan 2013.
Hon började sin forskning inom njurfysiologi 1997 vid Göteborgs Universitet och Sahlgrenska Akademin och fick under flera år stöd från Njurförbundet för sitt arbete att bättre förstå njurfunktion och bakgrunden till uppkomst av njursjukdom.

Vad fick dig att börja arbeta inom läkemedelsindustrin?
Att börja på AstraZeneca var helt rätt för mig. Här ingår jag i ett större sammanhang där jag får möjlighet att samverka med många människor med olika bakgrund och specialkompetenser. Bara här på vår forskningsanläggning i Göteborg är vi närmare 80 personer som på ett eller annat sätt jobbar med njursjukdom. Genom att vara med och utvärdera potentiella nya läkemedel gör att forskningen blir mer patientnära vilket är väldigt stimulerande.

Hur lång historia har AstraZeneca inom forskningsfältet?
Man kan säga att vårt intresse för njurforskning tog fart för sju år sedan. Bakgrunden är att njursjukdom ökar globalt och att det finns ett stort behov av nya terapier för denna patientgrupp. Det finns flera orsaker till att man drabbas av njursjukdom men den grupp som framför allt bidrar till ökningen är patienter med så kallade välfärdssjukdomar. Idag beräknas 2 miljarder människor vara överviktiga eller kraftigt överviktiga i världen, vilket bland annat ökar risken att utveckla diabetes och hjärt-kärlsjukdom vilket i sin tur ofta leder till njursjukdom.

Hur ska utvecklingen kunna bromsas?
Bortsett från att få stopp på fetmaepidemin måste njursjukdom upptäckas tidigare än idag. Njursjukdom är en så kallad tyst sjukdom där man kan förlora upp till 80% av sin njurfunktion innan man upptäcker att något är fel. Som det ser ut nu sker det oftast i samband med att man kommer under vård för någon annan sjukdom.

Här på AstraZeneca uppmärksammade vi frågan i samband med World Kidney Day genom att alla anställda som ville, fick möjlighet att mäta blodtrycket. Det ledde till att vi lyckades fånga upp ett flertal medarbetare som nu har fått hjälp i sjukvården. Om vi skulle kunna mäta blodtryck och förekomst av protein i urinen mer rutinmässigt så skulle vi kunna upptäcka fler njursjuka och aktivt behandla dem för att fördröja progress av sjukdom.

I vilken utsträckning kan det handla om okunskap?
Det finns generellt sett en stor okunskap kring njurarna. De flesta tror att njurarna bara renar blodet och ser till att vi kissar. Det är få som känner till att njurarna också är ett endokrint organ som styr produktionen av röda blodkroppar, att de är involverade i reglering av blodtryck, benbildning, vattenbalans, saltbalans, kroppens pH-värde och mer därtill. Det är därför som njursjuka personer kan bli allvarligt sjuka när deras njurkapacitet har blivit för låg, det vill säga runt 20 procent. Vi vet också att det finns en koppling mellan njurar och hjärt-kärlsjukdom.

Vilka utmaningar ser du med njurforskningen?
Njurforskning är komplicerat. Framför allt beror det på njurarnas komplexitet och en okunskap kring vad som orsakar och driver njursjukdom. Det beror även på att det är så svårt att fånga upp patienter med njursjukdom i tidigt stadium eftersom de själva inte är medvetna om sin situation. Vidare måste studier ofta genomföras på ett stort antal patienter och under relativt lång tid. Det kan ta flera års behandling för att fånga skillnader mellan placebo och ett potentiellt läkemedel.

Vad kan du säga om njurforskningen hos er?
Vår vision är att hitta mer specifika behandlingar än de som idag finns att tillgå. Genom bättre behandlingsalternativ så hoppas vi på att fördröja tidpunkten då patienterna behöver dialys eller njurtransplantation. För att nå detta mål så använder vi oss i stor utsträckning av humant material. Vi tittar mycket på nya biomarkörer, vanligen ett enskilt protein eller en specifik förändring i arvsmassan, som indikerar att något i njurarna inte fungerar som det skall. Vi har känsligare och nogrannare analysmetoder idag och behöver därför endast mycket små vävnadsprover för att kunna studera patologiska förändringar. Samtidigt samarbetar vi med forskare på bland annat Karolinska Institutet och Sahlgrenska Akademin för att ta del av deras stora patientmaterial. Vi kombinerar denna kunskap med studier i olika cellbaserade system och pre-kliniska modeller. Vår förhoppning är att vi på sikt kommer att kunna skräddarsy nya behandlingsformer.

Finns det något nytt med dagens forskning?
Vi arbetar aktivt med flera nya behandlingsätt, bland annat så kallade oligonukleotider, som har sin effekt inuti cellerna och medför att vi kan påverka reglering och produktion av specifika proteiner. Vi undersöker också möjligheten till att ha en cell eller vävnadsspecifik leverans av våra läkemedel, för att bättre styra substansen mer direkt där vi vill att den ska verka.

Vi vet att njursjukdom, diabetes och hjärt-kärlsjukdom är sammanlänkade och inom AstraZeneca i Göteborg arbetar vi aktivt inom alla dessa områden. Därför pågår omfattande samverkan mellan oss forskare där vi gemensamt ökar kunskap och förståelsen för dessa sjukdomar.

Hur ser prognosen för de nya behandlingsformerna ut?
Det finns ett helt annat intresse i världen för njurforskning idag jämfört med för bara tio-femton år sedan, så utvecklingen går snabbare. Vissa läkemedel i kliniska faser ser lovande ut. Min gissning är att patienterna kommer att behöva kombinationsbehandlingar även i framtiden, men att terapierna blir bättre än idag. Och i takt med att förståelsen för de genetiska bidragen ökar, öppnar sig vägar till nya behandlingsmetoder. På vägen dit finns det så klart mycket som inte kommer att fungera. Men även om något inte fungerar ger det oss viktiga ledtrådar i vårt fortsatta arbete att försöka hitta nya och bättre behandlingar för patienter med njursjukdom.