Jenny lägger grunden till framtidens mediciner.

Jenny Nyström är professor i njurfysiologi vid Sahlgrenska akademin i Göteborg. Sedan 2003 har hon varit en av de drivande bakom en omfattande njurbiopsistudie, som förhoppningsvis kan leda fram till ­specifika behandlingsmetoder vid en rad olika njursjukdomar som exempelvis IgA-nefrit. Ett annat forskningsprojekt hon driver handlar om njurcancer där svårbehandlade metastaser har bildats.

Njurforskning är ett oerhört intressant och komplext forsknings­område. Den stora utmaningen ligger i att det finns väldigt många olika njursjukdomar där samma sjukdom kan utvecklas olika snabbt och ge vitt skilda symtom hos patienterna. Eftersom många av sjukdomarna dessutom är ovanliga och inte ger några märkbara symtom förrän ganska sent i sjukdomsförloppet, är de svårupptäckta och därmed svåra att studera när det gäller att förstå hur de uppkommer. Detta ser jag som en starkt bidragande orsak till att vi ännu inte har lyckats utveckla några specifika terapier vid njursjukdom.

Du driver den så kallade njurbiopsistudien, vad är det?
Enligt min mening finns det inga genvägar inom njurforskningen. Därför har vi valt att arbeta långsiktigt med en tydlig strategi som går ut på att samla in så mycket patientmaterial som möjligt för att kunna studera hur njursjukdom uppstår inne i njurcellerna. Denna studie bedriver vi tillsammans med forskare vid institutioner i USA och övriga Europa. Samarbete är oerhört viktigt, också mellan professionerna. För att kunna bedriva njurbiopsistudien har vi tagit hjälp av forskare vid såväl Chalmers som från medicinska fakulteter och fysiologiska institutioner runt om i världen. Dessutom har vi ett fantastisk gott samarbete med Transplantationscentrum och Njur­mottagningen på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Karolinska institutet. Vi för också ett allt närmare samarbete med Astra Zeneca.

Hur samlar ni in material till studien?
För att kunna fastställa vilken njursjukdom patienten har så att bästa möjliga behandling kan sättas in, måste sjukvården alltid ta ett vävnadsprov, en biopsi, från njuren. I samband med provtagningen tillfrågas patienten om den kan tänka sig att ingå i njurbiopsistudien.
Parallellt med detta bygger vi upp ett register med biopsier från friska njurar. Dessa biopsier tas i samband med njurtransplantationer. Ingen njure utgör ett friskare referensmaterial än den som kan komma i fråga vid en njurtransplantation.

På vilket sätt använder ni biopsierna?
Genom att jämföra friska njurar med sjuka kan vi få en bild av vad som sker i njurcellerna vid olika sjukdomar. Den tekniska utvecklingen har varit till stor hjälp. Idag kan vi få ut en oerhört stor datamängd från ett ytterst litet vävnadsprov där vi är nere på cellnivå. Vi kan studera genuttrycket, det vill säga den process genom vilken informationen i vårt DNA överförs till njurcellens strukturer och funktioner. Därigenom kan vi se vilka gener som styr bildandet av vissa specifika proteiner som kan vara skadliga för njurarna. Syftet är att komma på vad det är som styr de förändringar som sker i njurcellerna vid olika njursjukdomar. Utifrån den kunskapen är min förhoppning att vi kan blockera eller förstärka vissa signalvägar genom att tillföra specifika molekyler så att njursjukdomen kan bromsas helt eller delvis. Mediciner som kan påverka genuttrycket på detta sätt, kan vara verklighet inom inte alltför avlägsen framtid.

Kommer njursjukdom att kunna förhindras genom genteknik?
Många njursjukdomar har en ärftlig komponent. IgA-nefrit är exempelvis betydligt vanligare i Asien än i Afrika och förklar­ingen till detta ser ut att vara genetisk. Forskning pågår där man försöker ändra i den genetiska koden. Genverktyget CRISPR-Cas9 möjliggör detta, men inom vår forskning använder vi enbart metoden experimentellt. Att ändra i den genetiska koden är hittills långt ifrån säkert och det finns etiska problem. Men det är möjligt att njursjukdomar kommer att förhindras genom genterapi på sikt.

Hur går er forskning kring svampgift mot metastaser?
Att njurcancer som har bildat metastaser kan slås ut med giftet från toppig spindelskivling var något vi fick upp ögonen för flera år sedan. En studie, där 28 personer som alla hade fått sina njurar utslagna efter att ha ätit toppig spindelskivling ingick, visade att det endast var deras njurar som hade tagit skada av giftet. Genom att använda toxinet från den toppiga spindelskivlingen kan vi döda de annars extremt svårbehandlade metastaserna experimentellt. Metoden innebär att patienten fortsatt kommer att behöva dialys eller transplanteras, men att deras liv sannolikt kan räddas. För närvarande jobbar vi med det kliniska protokollet inför att metoden ska etikprövas. Det är ett jättespännande projekt.

Vilka förhoppningar har du på njurforskningen framöver?
Njursjukdom är ofta besvärligt att leva med. Det finns som sagt inga specifika läkemedel mot de olika njursjukdomarna och det är frustrerande både för patienterna och oss forskare. Njurforskning är eftersatt på grund av sin komplexitet, att de stora genombrotten än så länge saknas, men framför allt på grund av att så få känner till hur vanligt det är. Därför försöker jag sprida kunskap genom att vara ute och föreläsa i olika sammanhang. Läkemedelsindustrin har också insett hur många njursjuka det finns och att det finns en potential i att satsa resurser här. Därför är jag övertygad om att det kommer att gå snabbare framåt nu men vi behöver medel att forska för.