Gregor vill förlänga livet för njursjuka.
Gregor Guron är adjungerad professor i njurmedicin vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset. 2015 tilldelades han 250.000 kronor av Njurfonden för sin forskningsstudie: Prevention och behandling av artärskador vid kronisk njursjukdom, något som ledde fram till en oväntad insikt.
Vad fick dig att intressera dig för den här problematiken?
– Hjärt-kärlsjukdom är den vanligaste dödsorsaken bland njursjuka. Oftast är det en multifaktoriell ansamling av riskfaktorer som ligger bakom. 80-90 procent av patienterna har högt blodtryck. Rubbningar i hormonerna som styr kalk-fosfatbalansen är också vanligt, liksom rubbningar i blodfetterna. Samtliga av dessa riskfaktorer leder till kärlskador som kan ge upphov till hjärtsvikt, hjärtinfarkt och stroke. Men det finns förmodligen fler riskfaktorer som vi ännu inte känner till.
Hur stor roll spelar graden av nedsatt njurfunktion?
– Ju sämre njurfunktion, desto högre hjärt-kärlrisk. Kurvan är ganska linjär i gruppen som helhet. Därför är det viktigt att hitta individer med nedsatt njurfunktion i tidigt skede så att förebyggande åtgärder kan sättas in.
Även njurtransplanterade med bra njurfunktion löper större risk att utveckla hjärt-kärlsjukdom jämfört med friska men risken varierar mycket beroende på vad man har i bagaget. Om du har haft dialys i flera år eller gått med högt blodtryck under en längre tid innan transplantationen så kan ju kärlen till viss del redan ha tagit skada.
Vad hade ni för mål med studien?
– Att skapa en bra experimentell modell för kronisk njursvikt där vi kunde studera uppkomsten av hjärt-kärlsjukdom och testa olika behandlingar. Målsättningen initialt var att hitta behandlingar som förhindrade kärlförkalkningar. Men vi blev ganska överraskade under studien och forskningen tog en annan riktning.
Vad var det ni upptäckte?
– I våra försök framkallade vi njursvikt hos friska råttor. Njurfunktion hamnade ungefär på 10 procent av normal njurfunktion och djuren utvecklade högt blodtryck och höga nivåer fosfat och slaggämnen i blodet, det vill säga precis de rubbningar som vi ser hos njursviktande patienter.
Det intressanta var att de njursviktande råttornas aorta (kroppspulsådern) och andra stora artärer blev stela och inte kunde slappna av normalt, samtidigt som de små artärerna fungerade som vanligt. När artärerna inte kan slappna av ökar motståndet i kärlsystemet och belastningen på hjärtat. Intressant var att dessa förändringar uppstod utan att vi kunde påvisa förkalkningar i kärlen när vi tittade med mikroskop. Njursvikt orsakar alltså allvarliga rubbningar i de stora artärerna som inte har med förkalkningar att göra.
Hade ni någon teori om varför?
– De stora artärerna i kroppen ser väldigt annorlunda ut jämfört med de små och har helt andra funktioner. Vi studerade genuttrycket i de stora artärerna och fann vissa mönster. Vi har en teori om att de glatta muskelcellerna i aortan inte kan hantera kalcium på ett normalt sätt vid njursvikt. Om man kunde normalisera kalciumhanteringen i de glatta muskelcellerna, så kanske kärlen skulle kunna slappna av och belastningen på hjärtat minska. I dagsläget finns inte ett läkemedel som åstadkommer detta men kanske i framtiden.
Vi prövade att ge blodtryckssänkande läkemedel, men kunde trots detta inte normalisera aortafunktionen hos råttorna. Aortan och de stora blodkärlen förblev stela.
Gjorde ni några fler studier?
– Ja, vi undersökte även om det fanns något samband mellan aortaförkalkningar och njurfunktion på patienter med kronisk njursjukdom. Det vi fann var att förkalkade kärlväggar inte leder till snabbare förlust av njurfunktionen. Däremot är förkalkningarna en riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom.
Så vilka slutsatser kunde ni dra av studien?
– Inom njurmedicinen har det varit ett stort fokus på artärförkalkningar under de senaste 20 åren. Våra resultat visar att betydande rubbningar uppstår i de stora artärerna vid njursvikt oberoende av förkalkningarna. Orsaken bakom dessa rubbningar behöver undersökas vidare. Slutsatsen blir att det behövs betydligt mer forskning för att överdödligheten i hjärt-kärlsjukdom bland njursjuka ska kunna minskas.