Så här behandlas njursvikt idag

I första hand sker behandling med läkemedel som sänker blodtrycket och förbättrar kroppens vätske-, salt- och mineralbalans. Specialkost kan också vara en del av behandlingen. Är njursvikten långt framskriden måste den behandlas med dialys eller njurtransplantation.

Vad sker vid dialys?

Vid dialys renas blodet på konstgjord väg. Behandlingen förekommer i två huvudformer: bloddialys och bukhinnedialys (även kallad påsdialys, PD).

Vid bloddialys renas patientens blod via ett filter som är kopplat till en dialysapparat. Filtret särskiljer överskottet av slaggprodukter, salter och vätska. Behandlingen sker i de flesta fall på sjukhus och tar normalt fyra till fem timmar per gång, minst tre gånger i veckan.

Vid bukhinnedialys fylls bukhålan med cirka två liter dialysvätska via en inopererad slang. Genom bukhinnans blodkärl utväxlas sedan överskottet av slaggprodukter, salter och vätska från blodet till dialysvätskan, varpå vätskan byts fyra till fem gånger per dag. Denna typ av dialys sköter patienten själv.

Många människor klarar sig bra i dialys, medan andra mår sämre. Dödligheten i dialys i Sverige har de senaste 20 åren minskat från 30 procent till 20 procent, där dödsfallen främst orsakas av hjärt-kärlsjukdomar. Mer forskning behövs för att minska dödligheten ytterligare.

Vad innebär en transplantation?

När njurarna har slutat fungera är transplantation av en ny njure den bästa behandlingen. Den nya njuren, som antingen kommer från en levande eller avliden givare, opereras in nertill i buken medan de gamla njurarna nästan alltid får sitta kvar. Väntetiden för att få en njure från en avliden givare kan vara ända upp till tre år. Resultaten efter en njurtransplantation är idag goda. Livskvaliteten förbättras väsentligt jämfört med dialysbehandling och de flesta återgår till ett helt normalt liv, dock med livslång medicinering för att förhindra avstötning. Men dagens immunhämmande läkemedel har allvarliga biverkningar och ökar bland annat risken för att drabbas av cancer och infektioner. Därför behövs mer forskning för att påskynda utvecklingen av skonsammare mediciner. Det behövs också mer forskning kring hur vi kan öka tillgången på organ samt livslängden på de organ som transplanteras.