Organrejektion

Organrejektion, eller avstötning, är ett tillstånd där kroppens immunförsvar reagerar på ett transplanterat organ – till exempel en njure – som om det vore ett främmande ämne. Immunförsvaret attackerar då det nya organet, vilket kan leda till nedsatt funktion eller i värsta fall förlust av transplantatet.

Rejektion kan ske tidigt efter transplantationen (akut rejektion) eller långt senare (kronisk rejektion). Det är ett känt och behandlingsbart problem som vården noga övervakar.

Typer och symtom vid organrejektion

Olika former av rejektion förekommer och kan visa sig på olika sätt:

• Akut rejektion: Uppstår oftast inom de första månaderna. Vanligtvis orsakad av T-cellsaktivering mot det nya organet.
• Kronisk rejektion: Långsammare process som sker över tid. Leder till gradvis försämring av organets funktion.
• Symtom: Feber, ömhet över transplantatet, viktuppgång, minskad urinmängd, stigande kreatininvärden
• Diagnos: Blodprov, urinprov och ibland njurbiopsi
• Behandling: Ökning av immunsuppressiva läkemedel eller byte av behandlingsregim

Förebyggande behandling med immunsuppressiva läkemedel är standard för att minska risken för rejektion.