Lovande forskning om kronisk avstötning
Fyra av tio som får en ny njure förlorar den inom tio år. Kronisk avstötning är den vanligaste orsaken till transplantatförlust på lång sikt. Pågående svensk forskning undersöker nu hur vi kan förbättra organens överlevnad.
”Mitt mål är att flera ska få behålla sin njure längre”
För att minska risk för avstötning efter transplantation ges medicin som sätter ned kroppens immunförsvar. Normalt ges läkemedel som slår direkt mot T-cellerna, en form av vita blodkroppar. Dosen avvägs för att patienterna inte samtidigt ska bli alltför infektionskänsliga och mottagliga för andra sjukdomar. Det är en standardbehandling som oftast fungerar bra.
Docent Seema Baid-Agrawal, överläkare i njurmedicin.
På sikt kan immunförsvaret dock även bilda antikroppar mot det transplanterade organet. Det kallas kronisk antikroppsmedierad avstötning, och mot det saknas i dag effektiv behandling.
– Att få en ny njure är det överlägset bästa behandlingsalternativet vid svår njursjukdom. Vi behöver hitta strategier för att de transplanterade organen ska fungera längre, säger Seema Baid-Agrawal, docent och överläkare i njurmedicin, som leder en studie vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg.
Seema Baid-Agrawal och hennes medarbetare undersöker om tillägg av ett ytterligare läkemedel kan bromsa avstötningsprocessen vid denna form av avstötning. Läkemedlet, tocilizumab, används idag för behandling vid reumatiska sjukdomar genom att det minskar inflammation i kroppen.
Patienter som ingår i denna studie lottas till en av två grupper, där den ena fortsätter med sin vanliga behandling och den andra får ett tillägg av tocilizumab. Studiemedicinen ges under två års tid som en spruta en gång i veckan.
Efter totalt tre års uppföljning ska effekten utvärderas grupperna emellan.
– Mitt mål och stora förhoppning är att flera ska få behålla sin njure under längre tid tack vare vår forskning, säger Seema Baid-Agrawal.
H.K.H. Prins Daniels Jubileumsinsamling
