Forskning möjliggör fler transplantationer

5 december 2025

När de första lyckade njurtransplantationerna genomfördes på 1950-talet var det viktigt att donator och mottagare hade samma blodgrupp. Tack vare många års forskning finns nu behandlingar som gör en transplantation möjlig även över blodgruppsgränser. Det har kraftigt minskat väntetider och ökat antalet möjliga donationer.

Milstolpar

  • 1950-talet – De första lyckade transplantationerna
    Man behövde donatorer som kroppen inte alls reagerade mot (t ex enäggs­tvillingar).
  • 1960–70-talet – Blodgrupper måste matcha
    Läkarna förstod att olika blodgrupper kunde få kroppen att stöta bort den nya njuren. Bara transplantationer mellan samma eller kompatibla blodgrupper
    var möjliga.
  • 1980–90-talet – Nya behandlingar
    Forskare började testa hur man kunde få kroppen att acceptera en njure trots
    olika blodgrupper. Man började tvätta bort blodgruppsantikroppar från mottagarens blod. Men detta räckte inte till. Eftersom man inte kunde påverka immuncellerna, särskild de B-celler som producerar antikroppar, behövde man dessutom kirurgiskt ta bort mjälten, som innehåller många av dessa celler. Genom dessa krävande och riskfyllda behandlingar kunde man minska nivåer på både antikroppar och B-celler så att organ från donator med icke kompatibel blodgrupp kunde accepteras.
  • 2000-talet – Genombrott med ny medicin
    Tack vare svensk forskning utvecklades nya behandlingar som gjorde det möjligt att ta bort B-celler på ett betydligt enklare och säkrare sätt, bland annat genom läkemedlet rituximab (utvecklat i USA) som ges med dropp. Samtidig förbättrades teknikerna för att tvätta bort blodgruppsantikroppar vilket gjorde behandlingen ännu mer effektiv och säkrare. Genom dessa svenska innovationer blev det möjligt att genomföra transplantationer mellan icke kompatibla blod­grupper med hög säkerhet och utmärkt resultat på många sjukhus världen över.
  • 2020-talet Transplantation utan immunsuppression

    I vissa undantagsfall kan man tillämpa behandlingar innan transplantation för att tvinga mottagarens immunförsvar att acceptera den nya njuren genom att skapa en så kallad tolerans. Detta är dock fortfarande aktuellt endast i utvalda forskningsprotokoll, oftast med levande donator och god vävnadsmatchning. Behandlingen börjar med kraftig immunsuppression och därefter får patienterna benmärg eller stamceller från donatorn.  Målet är att skapa ett tillstånd där både donatorns och mottagarens immunceller kan leva sida vid sida i kroppen. Om detta lyckas kan mottagaren transplanteras och sedan kan man försöka sänka immunsuppressionen långsamt. Det är ingen garanti att toleransen varar hela livet utan man kan behöva gå in med immunsuppression vid till exempel en avstötning.

Den här texten är granskad av:

Alireza Biglarnia

Docent i kirurgi vid Lunds universitet, överläkare i transplantationskirurgi, Skånes universitetssjukhus, Malmö.