Inom 10 år hoppas jag att njurcellsimplantation reducerar risken för framåtskridande njursvikt betydligt
Under mina år som forskare har jag hunnit studera en mängd intressanta saker som kommer att ge resultat framöver. På senare år har jag bland annat undersökt effekten av testosteronbehandling hos män i hemodialys och implantation av njurceller hos patienter med diabetes typ 2 och kronisk njursvikt. Vår grupp studerar i samarbete med Scandinavian Brown Bear Research Project även njur- och muskelfunktioner hos övervintrande och sommaraktiva björnar samt förändringar i kroppssammansättning vid start av dialys och efter transplantation. En annan viktig fråga som studeras är orsaker till förtidigt åldrande vid kronisk njursvikt.
Just nu tar vi reda på varför reducerad njursjukdom leder till för tidigt åldrande och varför risken för hjärt- kärlsjukdom är lika hög hos en 40-årig dialyspatient som hos en njurfrisk 80-åring. Vi kartlägger om genetiska faktorer kan bidra till varför vissa patienter drabbas och andra verkar klara sig från svåra komplikationer trots lika många år med njursvikt. Vi har upptäckt att kronisk låggradig inflammation och oxidativ stress är långt viktigare riskfaktorer för hjärt- kärlsjukdom hos dialyspatienter än traditionella sk. Framingham riskfaktorer. Vi har också upptäckt att testosteronbrist är vanligt förekommande hos manliga dialyspatienter och en riskfaktor för hjärt- kärlsjukdom, tidig död och resistens mot EPO.
Målet med forskningen är att förbättra livskvaliteten hos njursjuka patienter i dialys och att minska risken för undernäring, förkalkning av blodkärl samt hjärt- kärlsjukdom. Nya upptäckter görs i snabb takt och jag är övertygad om att nya förebyggande åtgärder kommer att minska risken för att njursvikt leder till svåra livshotande komplikationer framöver. Vi samarbetar med transplantations-kliniken på Karolinska sjukhuset och diabetestemacentrum vid Karolinska Institutet kring många av frågorna men också med njurforskare vid universiteten i bl.a. Uppsala, Glasgow, Nashville, Denver, Rio de Janeiro, Maastricht, Aachen, New York, Perth, och Ankara.
Under hösten 2013 blev Karolinska sjukhuset först i världen med att behandla fem njursjuka patienter med typ 2 diabetes med njurcellsimplantation, vilket innebär att kroppsegna njurceller (tagna vid njurbiopsi) odlas och differentieras och efter ca 10-12 veckor sprutas tillbaka in njurbarken med laparoskopisk teknik. Även om vi nu visat att tekniken är möjlig att genomföra är det för tidigt att avgöra om behandlingen har effekt och kan minska risken för dialys. Men inom 10 år hoppas jag att denna form av njurcellsimplantation reducerar risken för framåtskridande njursvikt betydligt. Vi kommer också att kunna förebygga många av de svåra och livshotande komplikationer som uppstår vid långvarig kronisk njursjukdom.
Ett stort problem vi står inför är den pågående fetmaepidemin och ökningen av diabetes typ-2 i vårt stillasittande samhälle där vår mat ofta är ”obesogen”. Denna utveckling, i kombination med en åldrande befolkning, kommer att leda till att antalet njursjuka patienter ökar och överstiger de cirka 10-12 procent av befolkningen som idag har tecken på njursjukdom. Jämför vi med andra sjukdomar som diabetes, ledgångsreumatism och hjärt- kärlsjukdom är det betydligt svårare att få tillräckliga ekonomiska möjligheter för att utföra bra njurforskning i Sverige. Jag hoppas att Njurfonden blir ändringen.
Peter Stenvinkel, professor i njurmedicin vid Karolinska Institutet