Hämtar kraft från konsten

mars 26, 2020

Amir Boric kom från Bosnien till Sverige år 1995. Han är idag en etablerad konstnär och i behov av bloddialys flera gånger i veckan. Han älskar sitt yrke och utnyttjar dialystiden till att måla.

I Bosnien växte Amir, idag 43 år, upp med sin mamma, pappa och syster. Det upptäcktes tidigt att han var född med tre njurar. Som nioåring opererades Amir för urinreflux, ett tillstånd som innebär att urinen strömmar tillbaka från urinblåsan, vilket kan ge infektioner och skador på njurarna.

I Amirs fall hade kanalerna också växt ihop. Efter operationen blev han ordinerad mycket mediciner. Men så kom kriget i det forna Jugoslavien på 90-talet och det blev brist på mediciner. Familjen tog ett beslut att flytta till Sverige och kom 1995 till Katrineholm, men flyttade snart till Eskilstuna.

– När vi kom till Sverige upptäcktes det att min njurfunktion blivit sämre och låg under 50 procent. År 2007 började jag i bloddialys och samma år fick jag en ny njure av min mamma. Min pappa hade gått bort 1995 i hjärtinfarkt, säger Amir.
Efter åtta år med den nya njuren så slutade den att fungera. Efter det fick han börja i bloddialys fyra gånger i veckan, fyra timmar varje gång. Idag sköter han maskinen själv och sticker sig själv på dialyskliniken, som nyligen har flyttat till Rosenlunds sjukhus i Stockholm.

– Jag kan inte transplanteras på grund av att jag har för mycket antikroppar. Jag hoppas på att ett nytt läkemedel som löser det problemet ska godkännas i Sverige i år så jag kan bli transplanterad så fort som möjligt, säger Amir.

Amir känner att dialysen tar på hans krafter och ork och för att få energi tar han med sig staffli och målarfärg och målar under dialysen, vilket han hoppas ska gå bra även på det nya stället.

Personalen på dialysenheten och andra patienter har gett mycket uppskattning. En i personalen har köpt en av hans tavlor.
– Idag lever jag på min konst. 1998 flyttade jag till Stockholm för att börja på en eftergymnasial konstskola och efter det blev det Konstfack. Jag har även undervisat i konst och arbetat som inredningsdesigner, säger Amir.

År 2011 kom Amir med i ett biografiskt uppslagsverk för kända svenska konstnärer och det kändes som ett erkännande. Han säger att han ibland nyper sig i armen för att han får arbeta med det han älskar och att han kan livnära sig på det.
– Målningarna gör jag i akryl eller olja och jag får in mycket beställningar löpande. Jag har ett eget galleri i Stockholm tillsammans med en annan konstnär och har haft ett flertal utställningar både i Sverige och utomlands, säger Amir.

Amir upprepar hur jobbigt han tycker det är att gå i dialys. Det gör ont, urinproduktionen påverkas, han får huvudvärk och har sömnsvårigheter. Han hoppas att forskningen ska leda fram till att det i framtiden går att få en artificiell njure som det kan bli möjligt för alla njursjuka att bli transplanterade med.
– Forskningen inom njursjukdomar är mycket viktig. Jag vill gärna hjälpa forskningen framåt och skänka verk för att bidra, säger han.

Amir försöker träna och äta hälso­sammare, då han vet att det kan ha effekt på njursjukdomen. Han har efter 30 år slängt cigaretterna och han slutade dricka alkohol för 13 år sedan. Amir tror att han hamnat i dialys tidigare om han inte skött sig.
– Varje dag utan dialys är himmelen. Att förlora hälsan går snabbt men att få tillbaka den är svårt, säger Amir.

När jag frågar varifrån han har fått sin begåvning så nämner han sin morfar som var arkitekt och byggnadsingenjör och en morbror som var mekanikingenjör. Amirs pappa ville att sonen skulle gå i en politisk skola i Jugoslavien och bli politiker, men det ville inte Amir. Då pappan dog samma år som de kom till Sverige så han fick inte uppleva Amirs framgångar som konstnär, men hans mamma är mycket stolt.

Amir är gift med Ines och har två pojkar på 13 år och 11 år, Benjamin och Dennis. Målet för Amir är att vara en så bra pappa som möjligt.

Kommande projekt för Amir är ett stort arbete tillsammans med fotografen Robert Eliason. De försöker fånga den kreativa processen i en konstnärs liv. Han beräknar att ha tio målningar klara till 2023 och då ha en utställning.
Amir tycker om konstvärlden i Sverige och säger att det är ett bra klimat att verka i. Han säger att oavsett var han befinner sig i landet möts han med respekt och intresse. Han har ett stort nätverk med konstnärer i Sverige. Förebilder är Bosch, Matisse, Picasso och Kandinsky.

På fritiden gillar familjen att resa och åka skidor. De firade jul och nyår i Wien, sportlovet planeras i fjällen och påsken i Marbella.
– Jag har gästdialys när jag är utomlands och tycker det blivit sämre sedan försäkringskassan tagit över hanteringen i Stockholm för kostnaderna för dialysen. Man får ligga ute med pengarna väldigt länge och många får svårt att resa, säger han.

Amir avslutar intervjun med att säga att konsten, förutom barnen och hans fru, är en drivkraft som hjälper honom att gå igenom alla utmaningar man har som dialyspatient.
– Art is the only way to run away without leaving home, säger Amir.

Text: Annelie Olsson Larsson
Foto: Peter Knutson

Arkiv

Starka tillsammans

september 1, 2020

Att få ett sjukt barn ger ett emotionellt extrabagage. Linda, mamma till Sidra som föddes med en ovanlig njur­sjukdom, berättar…

Läs mer >

Hon lever med en sällsynt sjukdom

juni 17, 2020

Redan som halvårsbaby började Lisa Nolér kaskadkräkas och föräldrarna sökte vård. En ovanlig sjukdom, metylmalonsyremi, förstörde njurarna. Idag är Lisa…

Läs mer >

Hämtar kraft från konsten

mars 26, 2020

Amir Boric kom från Bosnien till Sverige år 1995. Han är idag en etablerad konstnär och i behov av bloddialys…

Läs mer >

Njursjukdom borde synas där det finns mycket folk.

december 17, 2019

Ju fler som känner till njursjukdom, desto mer pengar får den nog. När systrarna Linnea och Louisa föddes var det…

Läs mer >

Mer pengar skulle hjälpa så många.

oktober 10, 2019

Karolis var 4,5 år när han kom från Litauen till Sverige. Mamma Annica och pappa Roger visste att han hade…

Läs mer >

Det är bara forskningen som kan ge mitt och andra njursjuka barn en bättre framtid.

augusti 27, 2019

I februari 2018 kom Alf till världen. Till en början verkade allt bra men ganska snart började han gå ner…

Läs mer >

Att hamna på dialys var som en mardröm för mig.

juni 20, 2019

Mojgan levde ett friskt liv fram till sin andra graviditet. Efter en för tidig förlossning började hennes resa som njursjuk.…

Läs mer >

Det är tack vare njurforskningen jag lever.

februari 1, 2019

Som liten hade Frej betydligt mindre energi än sina kamrater. Han behövde dricka vatten hela tiden och kräktes ofta. Sex…

Läs mer >

Vi som är njursjuka måste höras mer.

november 6, 2018

När Susanna var 12 år började hon kissa blod. Hon togs till sjukhuset där läkarna försökte utreda vad det var.…

Läs mer >

Erika har satt både ljus och ljud på njursjukdom.

juni 28, 2018

När Erika hade varit på Kuba i två månader för att lära sig mer om den kubanska musiken fick hon…

Läs mer >

Mina operationsärr berättar min historia.

april 17, 2018

Erik föddes med en sällsynt sjukdom som innebär att musklerna kring njurar, urinblåsa och urinledare är förslappade. Det innebär att…

Läs mer >

Nu har jag varit njurfrisk i 15 år.

december 4, 2017

När Malin var 11 år reagerade hennes föräldrar på att hon fortfarande kissade i sängen på natten. Två år senare…

Läs mer >

Sjukdomen har knutit oss samman.

oktober 5, 2017

I familjen Gillberg är det bara pappa Anders som inte har cystnjurar. Mamma Pernilla, dottern Moa och sönerna Sten och…

Läs mer >

Elliot vet vad han vill med forskningen.

juni 29, 2017

För fyra och ett halvt år sedan var Elliot frusen, svullen och orkeslös, på grund av en defekt som får…

Läs mer >

Snart 40 år i njursjukas tjänst.

mars 29, 2017

Håkan Hedman är förbundsordförande i Njurförbundet, medicine hedersdoktor vid Sahlgrenska Akademin och sedan 2014 ordförande i Njurfonden. Hans brinnande intresse…

Läs mer >

Jag har sjukdomen. Men den har inte mig.

januari 4, 2017

I samband med ett läkarbesök 2003 blev Carl övertalad att göra en hälsoundersökning. Ett år senare stod det klart att…

Läs mer >

När får vi med njursjukdom en egen gala?

december 2, 2016

Anna sökte hjälp för svåra magsmärtor när hon var nio år. Sju år senare skulle hon få sin diagnos: mikroskopisk polyangit – en kronisk sjukdom som i första hand hade angripit hennes njurar. Idag lever Anna med en ny njure och undrar hur länge den kommer att hålla. Kapaciteten har redan minskat med 13 procent.

Läs mer >

Forskningen ger hopp

november 1, 2016

Bengt var bara åtta, nio år gammal när toalettbesöket förvandlades till en mardröm och han började ropa efter sin mamma.…

Läs mer >

För mig är transplantationsproblemen långt ifrån lösta.

september 1, 2016

Maria var tio år och gick i fjärde klass när hemtelefonen ringde. Det var skolsköterskan som hävdade att hon hade…

Läs mer >

De långsikta resultaten av transplantationer behöver förbättras

augusti 3, 2016

Peter var 22 år när han bestämde sig för plugga sitt tredje år på universitet i Japan och gick till läkaren för att få ett friskintyg. Men läkarbesöket visade att han hade IgA-nefrit.

Läs mer >

Det handlar om mina barns framtid.

juni 1, 2016

Min farfar dog i sviterna efter lång njursjukdom när han var 61. Min pappa när han var 47. Jag bär på den ärftliga njursjukdomen FSGS och kan bara hoppas på forskningen.

Läs mer >

Lösningen verkar alltid ligga 10-15 år framåt i tiden.

april 26, 2016

Som 16-åring blev Henrik förkyld, trött och hängig. Plötsligt svullnade ena fotleden upp och därefter en handled. Efter tre månader…

Läs mer >

Pontus lever tack vare forskningen

april 4, 2016

Ishockey, innebandy och fotboll… När man träffar Pontus förstår man inte vilken resa han har varit med om. Född utan…

Läs mer >

Tänk att få behålla en transplanterad njure!

mars 16, 2016

Mitt första minne är hur rädd för läkarna jag är. Jag är tre år och de sticker mig med nålar. Vid det laget har jag redan opererat bort mina njurar, fått dialys och genomgått min första njurtransplantation.

Läs mer >