Rituximab överträffar cyklosporin vid membranös nefropati.
En studie utförd på 130 slumpmässigt utvalda patienter med nefrotisk proteinuri (mer än 5 g/24h) visar att rituximab är ett effektivare läkemedel för att minska proteinläckage jämfört med cyklosporin. Studien, som har letts av Fernando C. Fervenzavid Mayo Clinic i Rochester, Minnesota, publicerades nyligen i New England Journal of Medicine.
Efter 12 månader hade 60% av patienterna som ingick i rituximab-gruppen ett fullständigt eller delvis minskat proteinläckage jämfört med 52% av dem som ingick i cyklosporin-gruppen. Efter 24 månader uppnådde 35% av patienterna som behandlades med rituximab en fullständig remission jämfört med 0% procent för dem som behandlades med cyklosporin. Forskarna tillskriver därmed rituximabs som överlägset med mindre risk för återfall.
Bland patienter med remission med antifosfolipas A2-receptor (PLA2R) antikroppar, inträffade dessutom en större, snabbare och mer bestående minskning av autoantikroppar hos patienterna som behandlades med rituximab. Större biverkningar inträffade därtill mer sällan i rituximab-gruppen. Allvarliga biverkningar inträffade hos 17% av patienterna i rituximabs-gruppen, jämfört med 31% hos patienterna som fick cyklosporin.
Rituximab kommer förmodligen ändå inte att ersätta cyklosporin för samtliga patienter med membranös nefropati, enligt Piero Ruggenenti vid Pope John XXIII Hospital och Giuseppe Remuzzi vid Mario Negri Institute for Pharmacological Research IRCCS, i Italien.
”Rituximab-behandling kan misslyckas hos 25 till 30% av patienterna med nefrotiskt syndrom. Detta på grund av ineffektiv eller kortvarig utarmning av nefritogena antikroppar eller sensibiliseringssyndrom som liknar serumsjukdom, vilket medför resistens mot behandling. I dessa lägen kan andra läkemedel vara att föredra”, menar de.