Hemolytiskt uremiskt syndrom (EHEC-HUS)

Hemolytiskt uremiskt syndrom (HUS) är ett allvarligt tillstånd som kan uppstå efter infektion med EHEC-bakterier. Sjukdomen påverkar framför allt njurarna och kan leda till akut njursvikt.

EHEC är är förkortning för enterohemorrhagisk Escherichia coli en bakterie som ger tarmifektion med diarré och ibland blodig diarré. Bakterien producerar ett gift som heter Shigatoxin. Toxinet kan skada små blodkärl i kroppen, framförallt njurarna, och leda till att röda blodkroppar bryts ner och att antalet blodplättar minskar. När blodkärlen i njurarna skadas och täpps till kan njurfunktionen försämras hastigt.

EHEC-HUS är vanligast hos små barn under 5 år, men kan drabba människor i alla åldrar. I svåra fall kan dialys behövas.

Förekomst och orsak

EHEC-bakterier finns framför allt hos idisslande djur, särskilt nötkreatur, som kan bära bakterien utan att själva bli sjuka. Människor kan smittas genom förorenad mat eller vatten, genom kontakt med djur eller deras gödsel och genom smitta mellan människor.

Vanliga smittkällor är otillräckligt tillagat kött, framför allt nötfärs, opastöriserad mjölk och förorenade grönsaker. Smitta kan också ske genom bad i förorenat vatten. EHEC infektion förekommer i enskilda fall eller i epidemier.

Symtom

EHEC-infektion börjar ofta med diarré och kraftiga magsmärtor. Diarrén kan efter några dagar bli blodig. Illamående, kräkningar och feber kan också förekomma.

Hos en del personer utvecklas HUS, vanligtvis inom 3-10 dagar efter att tarmsymtomen börjat. Tecken på HUS kan vara:

  • Uttalad trötthet och blekhet på grund av blodbrist
  • Minskad urinproduktion på grund av njurpåverkan
  • Svullnad i kroppen
  • Illamående och kräkningar
  • Gulsot
  • Påverkat allmäntillstånd
  • Neurologiska symtom

Diagnos

Diagnosen ställs genom en kombination av symtom och laboratorieundersökningar.

Vanliga undersökningar är:

  • Avföringsprov: För att påvisa Shigatoxin.
  • Blodprov: För att upptäcka blodbrist, lågt antal blodplättar och tecken på att röda blodkroppar bryts ner. Blodprov för njurfunktion.

Vid misstänkt HUS är det viktigt att diagnosen ställs snabbt eftersom njurfunktionen kan försämras på kort tid.

Behandling

Det finns ingen specifik behandling som tar bort själva EHEC-infektionen. Behandlingen inriktas därför på att stödja kroppen och behandla komplikationer.

Vätska och salter ges med försiktighet för att upprätthålla kroppens vätskebalans, samtidigt som njurfunktionen följs noggrant.

Om HUS leder till allvarlig njursvikt kan dialys behövas tills njurarna återhämtar sig.

Antibiotika rekommenderas vanligtvis inte vid EHEC-infektion eftersom vissa antibiotika kan öka risken för att HUS utvecklas.

Prognos

De flesta som drabbas av EHEC-infektion återhämtar sig utan bestående problem. HUS är däremot ett allvarligt tillstånd som kan leda till akut njursvikt och kräva dialys.

Många barn som drabbas av HUS återhämtar sig helt, men en del kan få kvarstående njurpåverkan eller neurologisk påverkan. Det kan exempelvis handla om högt blodtryck, protein i urinen eller nedsatt njurfunktion. Därför kan uppföljning behövas även efter att den akuta sjukdomen gått över.

Dödsfall förekommer, men är ovanliga med dagens sjukvård.

Forskning visar att njurskadan vid HUS är mer komplex än enbart den direkta skadan från Shigatoxinet. Inflammation och andra processer kan också bidra till njurskadan.

Forskning

Forskare undersöker fortfarande exakt hur EHEC-infektionen leder till njurskada och varför vissa personer utvecklar HUS medan andra inte gör det.

En aktuell forskningsstudie från Lunds universitet, med stöd från Njurfonden, har identifierat en mekanism som bidrar till inflammation och njurskada vid HUS. Forskarna har bland annat studerat hur det så kallade kallikrein–kinin-systemet aktiveras och leder till inflammation med koppling till njurpåverkan hos barn med HUS. Resultaten kan på sikt bidra till nya sätt att minska njurskadan vid sjukdomen.

Den här texten är granskad av:

Diana Karpman är specialist i barnnefrologi, överläkare och professor i pediatrik vid Lunds universitet. Diana Karpman är även ledamot i Vetenskapsrådet, ämnesrådet för medicin och hälsa, samt i Kungliga Vetenskapsakademien, klassen för medicinska vetenskaper.

Diana Karpman

Diana Karpman, specialist i barnnefrologi, överläkare och professor i pediatrik vid Lunds universitet.