Njurtransplantationerna allt framgångsrikare
Gunnar Tufveson är överläkare och professor i transplantationskirurgi vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Han är även ledamot i styrelsen för Njurfonden och engagerad i frågor som rör organdonation.
Hur många njurtransplantationer genomförs i Sverige per år?
I ungefärliga tal handlar det om närmare 450 stycken, varav en knapp fjärdedel utförs här på Akademiska. Tack vare att den medicinska utvecklingen har gått framåt lever drygt 4 000 patienter med en transplanterad njure i Sverige idag.
Hur framgångsrika är njurtransplantationerna?
1980, när jag först kom i kontakt med transplantationskirurgin, överlevde bara en dryg tredjedel av de njurtransplantaten det första året. Idag talar vi om tioårsöverlevnad. Av dem som fick en ny njure från en avliden givare för tio år sedan lever idag cirka 60 procent. Kom njuren från en levande givare är motsvarande siffra närmare 80 procent. Resultaten förbättras hela tiden.
Varför är resultaten så mycket bättre vid levande givare?
Man tar njuren från en frisk individ. En avliden givare är ju inte frisk. Samtidigt kan dessa transplantationer planeras på ett bättre sätt. 35-40 procent av alla njurtransplantationer sker med njure från levande givare.
Vad är det som har gjort njurtransplantationerna så framgångsrika?
Det finns i huvudsak fem faktorer till detta. För det första har omhändertagandet av organen har blivit bättre, det vill säga vi vet bättre hur njurarna ska bevaras när de är utanför kroppen. För det andra mår patienterna i genomsnitt bättre idag trots att de ofta är äldre, och det beror främst EPO, som kom i slutet av 80-talet samt på effektivare dialysfilter.
På vilket sätt är EPO bra för njursjuka?
EPO, eller erythropoetin som det egentligen heter, är ett hormon som höjer blodvärdet och som därmed ökar uthålligheten och prestationsförmågan. De flesta som går i dialys får det och mår bättre av det.
Hur är det med de immunhämmande medicinerna?
De immunhämmande medicinerna har blivit både effektivare och mindre farliga. Ciklosporinet kom 1983 och 1995 fick vi Takrolimus. Celldelningshämmaren mykofenolatmofetil introducerades samma år. Givetvis skulle man önska sig att det forskades fram nya immunhämmande mediciner med ännu mindre biverkningar, men dessvärre har läkemedelsföretagen inte haft något större intresse av detta under de senaste åren.
Vad beror det låga intresset på?
De nuvarande läkemedlen anses tillräckligt bra och företagen vill inte plöja ner miljarder i forskningsprojekt som riskerar att inte betala sig. Det mesta vi kan hoppas på är att forskare gör en slumpmässig upptäckt eller att nya mediciner för närliggande behov kan användas på njurpatienter.
Vilka är de andra framgångsfaktorerna?
Vi har fått mycket bättre möjligheter att diagnostisera och snabbt häva de virussjukdomar och bakteriella sjukdomar som lätt drabbar transplanterade. Därtill har det medicinska kunnandet ökat rent allmänt, liksom tekniken. När jag började arbeta som transplantationskirurg studerade vi röntgenplåtar där man knappt visste vad som var upp eller ner. Exempelvis modern datortomografi har inneburit att vi har fått helt nya ögon.
Hur ska vi lyckas öka tillgången på njurar enligt din mening?
Vi är ganska generösa i Sverige. Men det vore positivt om vi kunde tillvarata organ även från dem som dör i hjärtdöd. Som det är idag får vi bara ta vara på organ från individer med total hjärninfarkt. För övrigt tycker jag Reinfeldts ”Öppna era hjärtan” var en trevlig linje. Pekpinnar är aldrig roliga. I höst ska Anders Milton presentera sin enmansutredning med förslag på mindre lagändringar för att underlätta situationen. Utredningen kommer också att föreslå förbättringar av sjukvårdshuvudmännens delaktighet i organdonation.
Varför anser du att njurforskningen måste få ökade resurser?
Njursjukdomar är oftast väldigt allvarliga. Många dör för tidigt, samtidigt vet jag att det finns mycket kompetent folk i Sverige som just nu forskar kring mycket intressanta saker inom dialys och transplantationsområdet. Dessutom kommer det nya grepp för att försena eller förhindra att sjukdomar som IgA-nefrit och cystnjurar går till njursvikt. Många projekt är väldigt lovande och skulle förtjäna en bättre finansiering. Den som ger bidrag till Njurfonden kan räkna med avkastning i form av bättre sjukvård för njursjuka.