Magnus Lindberg

Hela dialysvården behöver individanpassas.

januari 30, 2018

Magnus Lindberg är utbildad sjuksköterska, universitetslektor och docent i Vårdvetenskap vid Högskolan i Gävle. Under 20 år arbetande han på en dialysavdelning där han kom att intressera sig för patienternas välmående och personliga upplevelser av behandlingen. Detta skulle bland annat resultera i avhandlingen Excessive fluid overload among haemodialysis patients, enkelt översatt Överdriven vätskebelastning hos bloddialyspatienter.

– Studien hade ett beteendemässigt förhållningssätt och syftet med den var att kunna hjälpa de patienter som hade problem med övervätskning. Som njurfrisk har du inga problem med att reglera överskottsvätska i kroppen, eftersom du kan bli av med vätskeöverskottet genom att kissa. Men en patient i dialys saknar ofta den förmågan och kan man inte kissa överhuvudtaget är rekommendationen att bara dricka ungefär 0,5 liter vätska per dygn. En dialyspatient som kissar 1 liter per dygn, kan således dricka 1,5 liter.

Är övervätskning ett stort problem?
– Absolut, men det är olika bekymmersamt beroende på hur stor övervätskningen är. Det vanliga är att man får dialys tre gånger i veckan med ett lite längre uppehåll över helgen. Den förväntade viktuppgången mellan dialyserna är 2,5 till 3,5 procent av din kroppsvikt. Patienter som klarar att ligga på den nivån känner oftast inte av det, såvida de inte har hjärtproblem. Överstigen du 3,5 procent är du övervätskad, vilket skapar en inre svullnad som tär på kroppen. Ligger du över 5,7 procent ökar risken för att dö i hjärt-kärlsjukdom betydligt. Problemet är att många har svårt att följa rekommendationerna och just det faktum att man vet med sig att man inte får dricka, ökar suget.

Hur är det möjligt att bara dricka 0,5 liter vätska per dygn?
– Hur svårt det än låter är det fullt möjligt. I den första delstudien undersökte jag hur vanligt problemet är. 70 procent av patienterna i studien klarade att hålla sig inom gränserna för den förväntade viktuppgången, 25 procent hamnade inom intervallet 3,5 till 5,7 procent medan 5 procent hamnade i den riktigt farliga gruppen. Utifrån detta började jag studera vilka personlighetsegenskaper som gör att vissa klarar det, medan andra inte gör det.

Vilka egenskaper hittade du?
– Patienter som hade en låg tilltro till sin egen förmåga att dricka lite, hade oftast ett högt intag av vätska, medan de med hög tilltro klarade sig bäst. De som dessutom innehar egenskaper som yttrar sig i att de inte är intresserade av medicinsk information har det än svårare. Vissa som deltog i studien var inte medvetna om all vätskekonsumtion. Det gjorde att de inte kunde förstå varför de ökade mycket i vikt trots att de drack enligt sin rekommendation. Men när jag bad dem föra dagbok över sitt vätskeintag och därefter diskutera dagsrutiner i förhållande till dagboken fann jag intressanta aspekter som kunde förklara skillnaden mellan vad de hade antecknat och vad vågen visade. I ett av fallen visade det sig att patienten fick i sig på tok för mycket vätska i samband med tandborstningen, något den inte hade reflekterat över. Här gällde det alltså att förändra tandborstningsrutinen. I ett annat fall var det storleken på kaffekoppen som gjorde den väsentliga skillnaden. Men det är inte bara de praktiska rutinerna som är viktiga. Det handlar främst om att arbeta med de tankar och känslor du får när du bara får dricka 0,5 liter vätska. Är du nedstämd eller deprimerad är det till exempel betydligt svårare att hålla sig till rekommendationerna. I dessa fall kan medicinering eller samtalsterapi vara lämpligt.

– Hur bemöter man dem som ligger i farozonen?
Eftersom de ofta lever i självförnekelse är det en svår uppgift som oftast får hanteras av sjuksköterskorna på dialysmottagningarna. Det gäller att gå varsamt fram och inte använda några pekpinnar. Om du säger att de riskerar att få komplikationer eller att dö, distanserar de sig bara ännu längre från problemet. Alltså måste informationen till patienten vara individanpassad.

Hur bra fungerar dialysvården idag?
– Bortsett från problematiken med det som jag har forskat kring, har den blivit mycket bättre med åren. 1996, när jag började arbeta inom dialysvården, fanns inte den medicinska individanpassning som finns idag. Alla hade samma apparatinställning, det enda som vi varierande var temperaturen på dialysvätskan, det vill säga att vätskan hade samma temperatur som kroppen. Idag tar vi hänsyn till saltmängden i blodet. Tidigare, om salthalten i dialysvätskan var för låg, kunde du få svåra muskelkramper eller myrkrypningar under huden. Dragningshastigheten, det vill säga hur snabbt överskottsvätskan filtrerades bort från blodet, var heller inte individanpassad. Om dragningshastigheten var för hög drabbades du ofta av blodtrycksfall, yrsel, illamående och kräkningar. Dragningshastigheten har också stor betydelse för hur snabbt du återhämtar dig efter dialysen. Men det är inte bara den parametern som spelar in. Det är högst individuellt hur du mår efter dialys och har du en viss njurkapacitet kvar, återhämtar du dig som regel snabbare. Vissa kan gå till jobbet direkt efter.

Hur stor är patientsäkerheten i samband med hemodialys?
– Det finns ytterst få incidenter inrapporterade. Dagens dialysmaskiner är utrustade med mängder av säkerhetsspärrar om något skulle gå fel. När det sker, behöver man byta maskin, vilket kan upplevas som ett störande moment av patienten. Men patientsäkerheten är aldrig äventyrad.

Hur ser du på framtiden för dialysvården?
– I takt med att kunskapen, individanpassningen och behandlingen blir bättre, kommer patienterna också att må bättre. Men för att detta ska kunna ske måste forskningen få resurser. Många framsteg har gjorts, men ut mitt perspektiv behövs det betydligt mer omvårdnadsforskning för att få veta resultaten av de medicinska åtgärder som sätts in. Jag har många tankar om vad som skulle behöva studeras när det gäller säkerhet och välmående i samband med dialys. I framtiden kommer det att vara ännu fler människor som behöver den forskningen, främst på grund av att vi lever allt längre. Därför hoppas jag verkligen på människors välvilja att skänka pengar så att vi kan fortsätta med forskningen för att människor ska må bättre i samband med dialys.

Magnus Lindberg, universitetslektor och omvårdnadsforskare

Arkiv

Effektiv behandling av IgA-nefrit allt närmare

december 3, 2018

Bengt Fellström är senior professor i njurmedicin vid Uppsala universitet och senior överläkare på Akademiska sjukhuset. 2014 startade han en europeisk…

Läs mer >

Anders forskar för att minska överdödligheten bland njursjuka.

augusti 6, 2018

Anders Christensson är adjungerad professor i njurmedicin. Sedan fem år tillbaka har han forskat kring det kardiorenala syndromet, det vill säga samspelet mellan hjärta och njurar.

Läs mer >

Hela dialysvården behöver individanpassas.

januari 30, 2018

Magnus Lindberg är utbildad sjuksköterska, universitetslektor och docent i Vårdvetenskap vid Högskolan i Gävle. Under 20 år arbetande han på…

Läs mer >

Gendiagnostik och ny medicin kan underlätta vid cystnjurar.

oktober 5, 2017

Gregor Guron, njurläkare och adjungerad professor vid Sahlgrenska universitetssjukhuset och vice ordförande i Svensk njurmedicinsk förening, svarar på frågor om…

Läs mer >

Ökat intresse för njurforskning på AstraZeneca och i världen.

september 1, 2017

Anna Björnson Granqvist, arbetar som njurforskare vid AstraZeneca i Göteborg sedan 2013. Hon började sin forskning inom njurfysiologi 1997 vid…

Läs mer >

Jenny lägger grunden till framtidens mediciner.

maj 16, 2017

Jenny Nyström är professor i njurfysiologi vid Sahlgrenska akademin i Göteborg. Sedan 2003 har hon varit en av de drivande…

Läs mer >

Dialysforskningen går framåt.

februari 1, 2017

Bernd Stegmayr är senior professor i internmedicin. Hans forskning omfattar framför allt effekter och bieffekter av hemodialys (bloddialys), peritonealdialys (bukhinnedialys) och aferes (plasmabytesbehandling).

Läs mer >

Förskjut dialysstarten med hjälp av rätt kost.

oktober 3, 2016

Marie Evans är medicine doktor i njurmedicin vid Karolinska Institutet, specialistläkare på Njurmedicinska kliniken och med i styrelsen för Svenskt…

Läs mer >

För 30 miljoner om året skulle vi snabbt kunna nå resultat

juli 1, 2016

Mårten Segelmark är professor i njurmedicin vid institutionen för medicin och hälsa på Linköpings universitet. Sedan drygt 30 år tillbaka…

Läs mer >

Första behandlingen mot polycystisk njursjukdom närmar sig.

februari 29, 2016

Britta Hylander är docent och överläkare på Njurmedicinska kliniken på Karolinska universitetssjukhuset Solna och har ett specialintresse för polycystisk njursjukdom.

Läs mer >

Nedräkningen för njurbytesprogrammet har börjat

januari 26, 2016

Per Lindnér är docent och verksamhetschef för Transplantationscentrum på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och arbetar nu för att införa ett nationellt njurbytesprogram för levande donatorer för att öka tillgången på njurar i Sverige.

Läs mer >

Björnen sover på nya behandlingsformer

december 1, 2015

Peter Stenvinkel är överläkare och professor i njurmedicin. I samarbete med Skandinaviska brunbjörnsprojektet studerar han hur det är möjligt för brunbjörnen att undgå komplikationer till njursvikt i samband med sin långvariga vintervila.

Läs mer >

Bot mot äggvita i urinen – finns den?

september 8, 2015

Bengt Rippe är överläkare och professor i njurmedicin och har ägnat en stor del av sitt professionella yrkesliv åt att studera njurarnas funktion och filtration med ambitionen att lösa ett flertal gåtor.

Läs mer >

Fokus på patientens perspektiv i njursjukvården

augusti 10, 2015

Agneta Pagels är forskningssjuksköterska, vårdpedagog och medicine licentiat och forskar om sjukdomsuppfattning och hälsorelaterad livskvalitet när man lever med kronisk njursjukdom.

Läs mer >

Njurtransplantationerna allt framgångsrikare

juli 8, 2015

Gunnar Tufveson är överläkare och professor i transplantationskirurgi vid Akademiska sjukhuset i Uppsala samt ledamot i styrelsen för Njurfonden. Han ser positivt på framtiden men önskar samtidigt bättre möjligheter till finansiering av de lovande forskningsprojekt han ser.

Läs mer >

Njurfonden ger forskningen ett starkt ansikte utåt

juni 3, 2015

Peter Bárány är docent och överläkare vid Njurmedicinkliniken på Karolinska Universitetssjukhuset och ordförande i SNF (Svensk Njurmedicinsk Förening). Genom Njurfonden ser han att forskningen har fått ett starkt ansikte utåt och att detta kan ge flera positiva effekter.

Läs mer >

Lovande forskningsresultat kring IgA nefrit

maj 4, 2015

Kerstin Ebefors har doktorerat i experimentell njurmedicin. Sedan 2004 har Kerstin intresserat sig för njursjukdomen IgA nefrit, ett arbete som ser ut att kunna ge resultat. 2014 beviljades hon 100.000 kronor av Njurfonden för fortsatt forskning kring sjukdomen.

Läs mer >

Sjukvårdssystemet stramas åt och vi behöver extern hjälp

april 1, 2015

Ola Samuelsson granskar ansökningarna till Njurfonden sedan 2005. Han ser knappa forskningsresurser som ett stort problem för att utvecklingen ska gå snabbare framåt och hoppas att vi i framtiden ska lyckas aktivera kroppens egna självläkande system.

Läs mer >

Kan nervstimulering minska njurinflammationer?

mars 17, 2015

Annette Bruchfeld har fått 100.000 kronor av Njurfonden för sina studier av den kolinerga antiinflammatoriska effektorvägen.

Läs mer >

Storsatsning på särskilt centrum för njurforskning

februari 25, 2015

Njurforskningen i Göteborg samlas nu i ett särskilt centrum med långsiktig finansiering av IngaBritt och Arne Lundbergs Forskningsstiftelse. En avsiktsförklaring…

Läs mer >

Vad är det som får en människa att ge bort en del av sin kropp?

april 3, 2014

I mitt arbete som living-donor koordinator har jag genom åren haft många samtal med levande njurdonatorer både i samband med…

Läs mer >